▲ida foto▲

Jag är den vännen som alltid finns där för mina vänner alltid när dom har det jobbigt och saker dom behöver prata om. Jag försöker så mycket jag kan för att hjälpa dom , för ni betyder mest och jag vill inte att ni ska må dåligt! ni säger jämt att "finns här" " du kan alltid prata med mig om det är nått" . Det känns som att så fort jag öppnar munnen och ska säga nått som jag har problem med eller nått sånt så bryr ni er inte ens? Ni försöker inte ens lite. Om ni nu inte vill lyssna på om jag har nått jag behöver prata om behöver ni ju inte säga att ni finns om jag vill prata med er? Och vi, som var så tighta? Nu kollar du knappt på mig, säger nästan aldrig hej och pratar inte med mig... jag känner att jag inte vill berätta för någon, jag har allt inom mig. Eller nej, allt skriver jag i min dagbok. Jag tänker inte peka ut någon , eller helt plötslig berätta allt för er? orkar inte med något längre, tänker för mycket på dig och drömmer bort. over and out .

---

funderar på att sluta blogga. allt jag skriver och lägger upp är så tråkigt så ingen vill kolla endå. men jag får se.

btw blev det inget med kameran, annonsen var borttagen. har färgat håret och idag fick jag min adidas tröja. OCH till alla er som läser min blogg NEJ tröjan är inte äkta och det visste jag med mig när jag köpte den. så ni behöver inte påpeka att den är fake för jag bryr mig inte endå. tack hejdå

jag har sådan ångest. fotolusten ligger på 0 . Det är min kamera och jag gör ju vad jag vill med den, men endå känns det som om folk blir sura för jag aldrig kan bestämma mig "har du redan köpt ny kamera?". men man kanske får vara som jag? jag vill ju verkligen satsa på fotografering men min kamera räcker inte till. åh jag blir så sur.

Jag väntar några dagar, kanske säljer kameran. sparar pengar och köper en som når upp till mina förväntningar och som jag kan jobba med . punkt slut.